Spånet forsar

Fokus har nu varit på sovrummet ett tag. Precis som i köket har vi tagit bort all takisolering och allt golv. 

Spånet forsar ner, Daniel är uppe på taket och skyfflar med en spade.  Munskydd är ett tips. 

En megahög bildades. Näcken står redo.

Totalt har vi nog fyllt närmare femton 125 liters säckar med gammalt spån. Frågan är om vi ska återanvända det är vad vi annars kan göra med det? Någon som  har idéer? 

Här var bjälkarna och golvplanken mer intakta än i köket. Daniel tror att det beror på att denna del ligger högre från marknivån och mindre fukt har sugits upp genom markens kapillaritet. 

Den skyddande plattan lyftes ur. Den vägde as. Ett årtal skymtades på plattan; 1775.  

Äsch

Slitage

Efter att ha rivit mer och mer har vi upptäckt mer och mer slitage.

Skorstenen har eldförbud och imorgon kommer en sotare för att ge oss råd om renoveringsåtgärder. 

golvplank som såg lovande ut på ovansidan har visat sig ha en mindre lovande undersida.

Huset har haft en form av jordtrossbotten med en blandning av kutterspån och lera. Denna variant av golvisolering har samlat åt sig en del fukt och lett till murkna, söndersmulade golvbjälkar. Vi vill nog återigen göra en jordtrossbotten men med andra skikt i form av grus, mossa och torr sand. Vi får se hur det blir längre fram.  

En jävligt trasig stock

Huset utstrålar en viss enkelhet som Näcken uppskattar, främst med tanke på materialvalen.  

Skåda! Här kommer en bild på den mumifierade råttan. Wow!

Från mörkret

Efter väggarna har vi övergått till taket. Ovanpå det pärlspontade innertaket fanns ett lager med kutterspån, samma material som vi vill isolera med sen igen. Vi hivade ner allt spån på golvet och lade det sen i säckar för att eventuellt återanvända det, så har vi även gjort med leran som satt på väggarna. 

I stort sett har vi tänkt att takkonstruktionen kommer att se ut som den gjorde innan rivning, samma innertak och samma isolering. Det som behöver åtgärdas något är bjälklaget som var lite rangligt i köket.

Näcken kom in där, makalöst!

Totalt gjorde Näcken tre fynd i form av två mumifierade råttor och en liten, märklig hammare på kallvinden, ganska glest må jag säga. Jag hade hoppats på flera fynd. 

Spånet bildade en gigantisk hög. Det var härligt att jobba barfota i träfliset. 

Huset börjar kännas som en mäktig katedral.

En läskig kalsongman, lik min bror, kom förbi och överföll mig med en hammare. Provocerande. Okej, han hjälpte faktiskt till med att rensa spik. 

Spånet bildade ett vackert flöde i solens strålar. 

Hela taket borta, endast skyfflandet återstår, sedan påbörjas nästa rum.

Lager på lager

Efter utvändig avskalning har nu blickarna vänts in i huset. För att se över hela konstruktionen och göra en grundlig renovering har vi bestämt att ta fram timmerstommen helt och för att kunna lyfta huset så småningom behöver murstocken frigöras för att klara av de påfrestningar som skapas. 

Fascinerande och sprakande färgkombinationer har kommit fram ur väggarna. Varierande tapetmönster och färger ger en historisk inblick ur olika tider. Längst in mot timret fanns lerkliningen med gamla tidningspapper från den lokala Falu-Kuriren. Vi funderar på att spara de ark som rivits bort och göra ett kollage av dem, kanske som en stor tavla eller som en fondvägg. Kul och intressant att bevara husets historia på kreativa sätt.

Innan avskalningen

En grågrön-aktig färg gömde sig bakom ett skåp

Tidningsskiktet

Stora bitar gick att dra bort emellanåt, ibland var det mer pilligt.

Färggrannt mot den gråa leran

Flera spännande färger

Fler plastmattor på golven, hisklig sådan.

Ett trägolv fanns underst

I timmerväggen har flisar huggits ur för att leran ska få starkare fäste. Annars har även massvis av små träpluggar slagits in förr i världen. Idag används ofta hönsnät. 

All lera ligger på golvet och hamnade sedan i säckar för att sparas till den framtida lerkliningen som återigen kommer att täcka väggarna. 

Dasset

Hej hopp. Denna dag gick Daniel över från bostadshuset och började att riva dasset. Ett väldigt gammalt sådant, daterat år 1896. En del roliga detaljer sparades, exempelvis dörren och själva dasslocks-plankan. Allt virke har lagts i en hög som Daniel sedan ska spikrensa, det är gammal klippspik som kan användas på nytt. 

Planer om att bygga ett nytt dass smids, i en lite nyare tappning. Vi återkommer om det när det blir mer aktuellt. 

Dasset och förrådet

So fresh and so clean

Den här vill Daniel bygga något skoj med. Notera bajsfläcken. 

Halva förrådsdelen har klätts av för att användas till virkesförvaring.

Den gamla dörren är tillbaks!

Morsan kom förbi och hälsade på.

Stommen

Bakom den faluröd-målade panelen har en timmerstomme gömt sig. Den har vi nu tagit fram och lite smått sett över den. Åtminstone en syllstock (stocken längst ner) behöver bytas och några smålagningar här och där. Många knutskallar behöver även ses över. Varför rötskadorna har uppstått beror nog delvis på att stommen befinner sig väldigt nära marken i dagsläget och har troligtvis gjort det en längre stund. Aj aj aj. Stommen är också ganska märkligt byggd. Det som verkar ha varit stora öppningar har timrats igen, kanske har det varit portar där tidigare och att det varit en liten lada eller dylikt.

Där de stora öppningarna timrats igen vill vi sätta följare (vertikala trästolpar) i mötena för att stabilisera väggarna ytterliggare och även använda som lyftstolpar om vi senare vill lyfta huset för att komma undan markfukten.

Ps. Lite nyfikna grannar har börjat dyka upp, det är skoj! Väldigt många förbipasserande vrider också gärna huvudena och hälsar. 

Trasiga knutskallar.

Det blev några vändor med skrot.

Det nakna huset. 

Återvinning

Vi ligger fortfarande efter i tid, det här är från fredagen förr förra veckan. 

Rivningen har fortlöpt. Alla väggar har tagits ner och golvet är borta. Sammanlagt har vi tagit tillvara på en del av byggmaterialet från denna tillbyggnad. Alla fönsterbågar, rafter, takplåt, golvbjälkar och golvbrädor har sparats för att senare återanvändas på något vis. Resten, d.v.s frigolit, plastmattor, trä och metall har sorterats och slängts vid Faluns återvinningsstationer. 

Frigolit som isolering i golvet

Detta massiva trägolv har vi sparat. Det som var ruttet sågades bort. 

Vissa golvbjälkar var väldigt ruttna, de som legat nära marken, så de kastades på tippen.

Daniel var nyfiken och började ta bort ytterpanelen för att se skicket på timret. Vi återkommer om det senare. 

Demolition

Till en början har mycket handlat om att riva. Tillbyggnaden har varit först på tur. Vi tror den byggdes någon gång på 60-talet. Skikt på skikt har tagits bort. Tunna lager med frigolit fanns både i golv, väggar och tak. Plastmattor, limmade på hårt spikade spånskivor var ett helvete att få bort. Överlag var rivningen av denna del ganska bökig och svårt att sära på de olika materialen och i sin tur källsortera. Vi har ändå gjort en stor insats med att sortera och köra till stadens återvinningsstation. 

Varför vi har valt att riva denna del har varit på grund av att vi möttes av en mycket stark, pikant doft som påminde om en blandning av mögel och urin, när vi först klev in i denna del av huset. 

Timmerväggen träder fram

Daniel höll på att sugas in i ett svart hål! 

En sista vägg